Ett långsamt farväl

Hm, jag kanske inte är tänkt att blogga ändå!? Får massa inspiration till inlägg när jag sitter på bussen, går någonstans eller när som helst egentligen - men orkar alrig logga in, lägga upp bilder eller anstränga mig. Inte okej. Så jag tackar för mig i bloggosfären tror jag. Återkommer kanske, det man inte har vill man ju plötsligt börja med igen täner jag...^^



Men en update: jag har pratat med både grannar under oss och de stelopererade/klumpfotade över oss - de sa: vi ska tänka på det. Så nu tänker jag buddistiskt när det kommer dunsar, ser mig själv utifrån och sover med ilskna tårar och öronproppar. Men fortsättning följer antar jag.

Note to self: Bo bara högst upp. Penthouse here I come.



Så på återseende, när jag orkar ha något att säga. Så - låt oss umgås på riktigt istället.

Nu ska jag ta tag i mig själv och bli en företagsam dam.